Jag och Liam har bråkat ett par gånger idag. Det började med att han inte ville till dansen. Han ville bara spela dataspel och tv-spel. Och det kan han glömma, finns inte en chans att han får sitta där hela dagen, som han mer än gärna skulle kunna om han fick. Spela, äta godis, kakor o allt som är socker i, det slår nog inget, enligt honom. Latare får man leta efter. Fotbollen imorgon skulle han inte heller på. För han vill brottas. Och boxas. Inte dansa och spela fotboll.
Skulle det va tvärtom, skulle det låta tvärtom.^^
Det slutade med att han skrek, sprang in på rummet, skrek att jag var dummast och att mormor var mycket snällare än mig och att han inte ville vara här hemma längre. Undra vad han kan ha fått det ifrån.^^
Vi kom iaf överens om att han fick välja, dansen idag eller fotbollen imorgon. Han valde fotbollen. Och så blev det inget spelande idag heller.
Fantomen är hård mot dom hårda. 

Tror han kommit i nån trotsålder. Han hade tagit min telefon förut, så såg jag hur han satt i fåtöljen med armarna i kors och såg sådär full i fan ut. Jag frågade vart min telefon var. "Om jag inte får spela får du inte den." Askatig lille skitungen. :P Men det är ju bara att bita ihop och räkna till tio. Det går ju över. Tills nästa trotsperiod kommer. :P

Han har funderat mycket idag. Pratade om sina vandrande pinnar och våran ökenråtta som är döda. Han blev ledsen och sa att han saknade dom och att dom var hans bästa vänner. Lilla hjärtat.

Sen sa han att han inte var bra på något, att alla hans kompisar var det. Jag sa såklart att det var massa som han var bra på, men han ville bara va bra på att spela sitt spel. Så frågade jag vad hans kompisar var bra på. En kom han på, och det var att han kunde titta men gömma ögonen. :P

Har sagt det från att han var endast 3 veckor; "han kommer bli en drömmare" och det stämmer verkligen, han är en liten tänkare mitt hjärta. <3