Jag hade en älskling en gång...
↓
http://www.youtube.com/watch?v=tS92SsFZv2g
↑
Mina tankar nu igen... Tänk om jag bara för en gång skull kunde veta vad jag ville. :/
Den där låten spelade mamma för mig när Liam bodde i min mage. Samtidigt som hon sjöng så la hon handen på magen. Jag tjöt nåt fruktansvärt mycket, kommer precis ihåg det. Känslan av att vilja ha någon där som alltid, alltid skulle finnas kvar. Få känna den där lyckan tillsammans med någon. Jag VILLE så mycket och jag har alltid VELAT.
Jag vill fortfarande ibland hitta någon som jag kan få känna så tillsammans med men det känns som att det är försent. Jag har klarat mig själv för länge. Det är för mycket som har förstörts.
Jag är för skadad så att jag får panik om någon kommer för nära.
Jag har kommit så långt så jag kan säga att jag inte vill ha någon. Förra året försökte jag, åren innan det har jag suttit och toktjutit på kvällarna pga att jag varit ensam och bara velat ha någon.
Men nu vet jag, jag klarar inte av det. Och jag tjuter inte över det. Jag är faktiskt nöjd som det är. Jag har mina barn och när jag är barnledig har jag Jojo, min familj och några få men äkta vänner. Dom som ALLTID funnits där.
Det är kärlek och jag är som sagt nöjd.
Men så vid vissa tillfällen som nu så kommer dom här känslorna....
Jag vill bara ha någon, någon som alltid finns där för oss. Någon som vill ha en stor familj precis som jag, fler barn.
Det är jobbigt när dom tankarna dyker upp. Men inget är lika jobbigt som det har varit. Man blir "hårdare" och vet att det går över. Och innerst inne vet jag att jag bara skulle dra mig ur sen iaf.
Jag önskar bara att någon kunde säga åt mig vad jag skulle göra. "Det här är rätt, det här är fel."
Ska göra ett försök att sova nu. Slänga iväg dom här känslorna långt bort åt fanders. Bli känslokall. "Känn inget, du vill ändå inte ha det om du skulle få det, du fuckar bara till allt och alla."
http://www.youtube.com/watch?v=tS92SsFZv2g
↑
Mina tankar nu igen... Tänk om jag bara för en gång skull kunde veta vad jag ville. :/
Den där låten spelade mamma för mig när Liam bodde i min mage. Samtidigt som hon sjöng så la hon handen på magen. Jag tjöt nåt fruktansvärt mycket, kommer precis ihåg det. Känslan av att vilja ha någon där som alltid, alltid skulle finnas kvar. Få känna den där lyckan tillsammans med någon. Jag VILLE så mycket och jag har alltid VELAT.
Jag vill fortfarande ibland hitta någon som jag kan få känna så tillsammans med men det känns som att det är försent. Jag har klarat mig själv för länge. Det är för mycket som har förstörts.
Jag är för skadad så att jag får panik om någon kommer för nära.
Jag har kommit så långt så jag kan säga att jag inte vill ha någon. Förra året försökte jag, åren innan det har jag suttit och toktjutit på kvällarna pga att jag varit ensam och bara velat ha någon.
Men nu vet jag, jag klarar inte av det. Och jag tjuter inte över det. Jag är faktiskt nöjd som det är. Jag har mina barn och när jag är barnledig har jag Jojo, min familj och några få men äkta vänner. Dom som ALLTID funnits där.
Det är kärlek och jag är som sagt nöjd.
Men så vid vissa tillfällen som nu så kommer dom här känslorna....
Jag vill bara ha någon, någon som alltid finns där för oss. Någon som vill ha en stor familj precis som jag, fler barn.
Det är jobbigt när dom tankarna dyker upp. Men inget är lika jobbigt som det har varit. Man blir "hårdare" och vet att det går över. Och innerst inne vet jag att jag bara skulle dra mig ur sen iaf.
Jag önskar bara att någon kunde säga åt mig vad jag skulle göra. "Det här är rätt, det här är fel."
Ska göra ett försök att sova nu. Slänga iväg dom här känslorna långt bort åt fanders. Bli känslokall. "Känn inget, du vill ändå inte ha det om du skulle få det, du fuckar bara till allt och alla."
♥ Och hon tog min hand och la den tätt mot sin mage.
Hon sa: Nu är vi en del av ett under. ♥
I wish...
Hon sa: Nu är vi en del av ett under. ♥
I wish...
Kommentarer
Trackback
