Det finns inget hellre jag vill än att bo på landet. Där enda asfalten som finns är vägen.
Vi är nere hos pappa och Karin och bara myser. Devin sover just nu, Liam spelar wii och Ebba sitter med Nell och äter godis. Vi har grillat och ätit gott, varit och hälsat på hästarna, barnen har varit ute och lekt i lekstugan, dom har fiskat. Jag VILL att mina barn ska få växa upp såhär, som jag gjorde. Jag kommer ihåg att jag när jag var liten, önskade att vi hade en plätt med asfalt nere på gärdet så att man kunde åka inlines där. Nu kräks jag på all asfalt överallt, allt oljud, spårvagnar, bilar, konstiga människor som härjar, all STRESS!
Här ute känner jag ett sånt lugn i hela kroppen.
Jag hoppas att jag kan flytta till ett hus innan barnen hinner flytta hemifrån^^ Jag vill att dom ska kunna ha lika fina barndomsminnen som jag och mina systrar har. <3

Räknar ner timmarna. Halv fem -> Jojo -> stan -> hem -> göra sig iordning -> sån där tokig tvåmannaförfest som bara vi kan -> DANSA! <3